Scharlakansfeber / Översikt

Allmänt

Scharlakansfeber är en ganska vanlig barnsjukdom. Sjukdomen orsakas av en typ av bakterier som heter streptokocker och de är väldigt smittsamma. Man kan bära på smittan utan att bli sjuk.

Trots att streptokockinfektioner kan gå över av sig själva, rekommenderas behandling med penicillin. Utan penicillin blir sjukdomsförloppet ofta längre och risken för komplikationer är större. Penicillinet förkortar också den tid då barnet är smittsamt.

De allra flesta barn blir friska efter en pencillinkur men någon gång kan scharlakansfeber ge följdsjukdomar, som till exempel halsböld eller öroninflammation.

Symtom

Vanliga symtom på scharlakansfeber är:

• feber
• ont i halsen
• rött och svullet svalg
• röda kinder
• blekhet runt munnen.

Något dygn senare får barnet också små knottriga utslag. De börjar ofta vid armhålorna och ljumskarna och sprider sig till resten av kroppen. Man känner dem som upphöjningar i huden.

Efter ett par dagar blir tungan småknottrig och röd, så kallad smultrontunga.

Behandling

Scharlakansfeber behandlas med penicillin och i de allra flesta fall blir barnet då friskt. Ju snabbare barnet får behandling, desto lindrigare blir sjukdomen. Två dygn efter att barnet har börjat med penicillin, smittar det inte längre.

För att lindra smärta och feber kan man ge barnet receptfria, smärtstillande och febernedsättande läkemedel som innehåller paracetamol eller ibuprofen.

När ska man söka vård?

Om man misstänker att barnet har smittats av scharlakansfeber ska man kontakta en vårdcentral.

Man kan alltid ringa sjukvårdsrådgivningen för att få råd.

Scharlakansfeber / Vad händer i kroppen?

Streptokock-bakterier ligger bakom

Scharlakansfeber orsakas av bakterier som heter streptokocker. Bakterierna orsakar en infektion i halsmandlarna och bildar ett gift som ger röda hudutslag på kroppen. Även tungen får små knottror och blir röd, som ett smultron - därav namnet smultrontunga. Det är oftast barn som får scharlakansfeber, även om människor i alla åldrar kan få sjukdomen.

Bakterierna kommer in i kroppen via luften man andas och genom kontakt med smittade personer eller föremål. Bakterierna når sedan slemhinnorna i svalget. De förökar sig och bildar bakteriegift, som sprids vidare med blodet. Bakteriegiftet i sin tur ger utslagen på huden. Mot detta bakteriegift bildas antikroppar, som gör att en person inte kan få utslaget igen vid en ny streptokock-infektion.

I samma familj kan ett litet barn få utslag av scharlakansfebern när det för första gången blir sjukt av streptokocker, medan ett äldre barn eller en vuxen som redan haft scharlakansfeber får halsfluss av samma streptokock.

Främst små barn får scharlakansfeber

Alla människor är mottagliga för smitta av streptokocker, men alla får inte scharlakansfeber. Spädbarn under sex månader är oftast skyddade mot bakteriegiftet genom antikroppar som överförts från modern under graviditeten. Scharlakansfeber är vanligast i småbarnsåldern och tidig skolålder. Äldre barn och vuxna får sällan scharlakansfeber vid streptokockinfektioner. De får i stället halsfluss.

Smittan sprids via luften eller genom direkt kontakt

Streptokockerna överförs via mycket små droppar som svävar i utandningsluften från den som är sjuk. Det kallas för droppsmitta. Smittan kan också överföras genom direktkontakt, särskilt genom föremål som är fuktiga och som kommer i kontakt med munnen.

Man kan bära på streptokocker och vara smittsam utan att själv vara sjuk. Upp till hälften av eleverna i en klass där det förekommer scharlakansfeber kan vara friska smittbärare. Men den största smittspridningen sker från personer som redan insjuknat. Barnet smittar under hela sjukdomstiden fram till att fjällningen är över. Får barnet penicillin är det inte smittsamt efter två dygn.

Det är svårt att hindra smitta

Eftersom scharlakansfeber sprids med droppsmitta, då människor andas in och ut, är det ofta svårt att undvika att bli smittad. Bakterierna kan lätt föras vidare i folksamlingar, affärer, biografer och bussar. Har man barn på förskola är det bäst att ha barnet hemma tills han eller hon är frisk igen, eller åtminstone vänta till två dygn efter påbörjad penicillinkur.

Om barn efter barn på förskolan blir sjuka i scharlakansfeber kan det ibland vara motiverat att undersöka alla barn och personal för att hitta eventuella friska smittbärare som sprider smittan. Det kan vara hälsovårdsmyndigheterna som tar beslut om en sådan undersökning. Ofta är det distriktsläkaren på vårdcentralen i närheten som tillsammans med BVC-sköterskan gör svalgprov på alla, barn och personal.

Man kan vädra och tvätta händerna noga för att förebygga att smittan sprider sig.

Komplikationer

Får barnet penicillin blir det i de allra flesta fall friskt igen. Någon gång kan scharlakansfeber ge komplikationer. Barnet kan få en halsböld, öroninflammation, svullna lymfkörtlar på halsen, inflammation i njurarna, inflammation i stora leder eller reumatisk feber som sätter sig i leder och hjärta.

Läs mer om dessa besvär under Symtom och diagnos.

Scharlakansfeber / Symtom och diagnos

Många tydliga symtom

Scharlakansfeber bryter ut två till fyra dagar efter det att barnet har blivit smittat. Barnet får snabbt feber och halsont och känner sig allmänt sjukt. Det är vanligt att barnet får huvudvärk och kräks.

Efter något dygn kommer utslagen. De börjar i armhålor och ljumskar och breder sedan ut sig till mage och rygg. Utslagen kan sprida sig till armar och ben och slutligen täcka större delen av kroppen, som blir röd. Därav namnet scharlakansfeber. Ansiktet får också en rodnad, men kring munnen fortsätter huden att vara blek. Utslagen är röda upphöjningar, stora som knappnålshuvuden. De känns när man stryker med handen över huden och påminner om fint sandpapper.

Halsmandlarna blir större, röda och får ofta en beläggning av vitgula varproppar.

I början har barnet också en beläggning på tungan. Beläggningen försvinner efter någon dag och tungan blir istället glänsande röd med svullna små upphöjningar. Det påminner om ytan hos ett smultron och därför brukar man tala om smultrontunga.

Det är också vanligt att barnet får sår i mungiporna och på fingrarna intill naglarna. Lymfkörtlarna på halsens utsida kan också bli svullna och ömma. Febern är oftast rätt måttlig men kan vara hög. Om barnet inte behandlas med penicillin varar febern från ett par dagar till en vecka. Efter två till fyra veckor börjar huden fjälla på handflator, fotsulor, fingrar och tår. På magen, bröstet och ryggen kan barnet få en mjölliknande fjällning.

Olika undersökningar

För att avgöra om man har scharlakansfeber brukar det räcka för läkaren att titta i svalget, på tungan och på utslagen eftersom symtomen ofta är mycket tydliga och karaktäristiska. Om symtomen inte är fullt så tydliga kan läkaren ta en odling. Provet tas i svalget. Det finns också ett särskilt snabbtest som blir klart på några minuter. Det utförs på läkarmottagningen eller kan tas av en distriktssköterska vid hembesök.

Halsböld

Hos något enstaka barn utvecklas halsinfektionen till en djupare infektion på ena sidan av halsen. Barnet kan då få allt ondare och det blir svårare att svälja och gapa. Till slut bildas det en halsböld som bör behandlas genom att det instängda varet i bölden släpps ut. Barnet får då åka till sjukhus och tappa ut varet under bedövning.

Njurinflammation

Barnet kan i ovanliga fall få akut njurinflammation. Det drabbar ungefär 5 av 100 personer som fått scharlakansfeber och visar sig efter någon vecka, då barnet får blod och äggvita i urinen. Njurinflammationen ger oftast inga bestående besvär och brukar gå över av sig själv.

Ledvärk

Några veckor efter scharlakansfebern kan barnet få ledvärk i stora leder som knän och armbågar. Värken försvinner av sig själv inom någon vecka.

Reumatisk feber

Förr var det vanligt att man fick reumatisk feber efter att man varit sjuk i scharlakansfeber. Det är mycket sällsynt idag. Reumatisk feber visar sig någon vecka efter scharlakansfebern och ger ledvärk och inflammation i hjärtat, vilket kan påverka hjärtklaffarna. Ofta behandlas man med penicillin mot de streptokocker som är kvar och kortison för att motverka inflammationen i leder och hjärta.

Scharlakansfeber / Vård och behandling

Vanligt penicillin är effektivt mot bakterierna

Barn med scharlakansfeber behandlas med penicillin. Vanligt penicillin, till exempel Kåvepenin, biter på streptokocker och bör tas under cirka tio dagar. Det är viktigt att penicillinkuren fullföljs, annars ökar risken att barnet insjuknar igen om inte alla bakterierna hunnit försvinna. Om barnet är överkänsligt för vanligt penicillin kan läkaren välja en annan lämplig sort, till exempel antibiotika som innehåller erytromycin.

Läs gärna mer om olika sorters antibiotika i 1177.se. Länk finns i nästa kapitel, Fördjupning och länkar.

Även om streptokockinfektionen kan gå över av sig själv rekommendes behandling med penicillin. Utan penicillin blir sjukdomsförloppet ofta längre och risken för komplikationer större. Barnet är också smittsamt under en längre tid utan penicillinet.

För att minska smärta och feber kan man ge barnet receptfria, smärtstillande och febernedsättande mediciner som innehåller paracetamol, till exempel Alvedon eller Panodil, eller mediciner som innehåller ibuprofen, till exempel Ipren eller Ibumetin. Medicinerna finns i flytande form eller som stolpiller med rätt dos för små barn. För äldre barn finns även tabletter. Följ anvisningarna på förpackningen noga.

Barn under 18 år som har feber ska inte använda febernedsättande läkemedel med acetylsalicylsyra, till exempel Magnecyl, Treo och Albyl.

Kontakta vårdcentralen

Om man misstänker att barnet har scharlakansfeber kontaktas i första hand vårdcentralen. Där kan läkare, eller distriktssköterska som är särskilt behörig, ställa diagnos och föreslå behandling. Sedan vårdas barnet hemma. Om man misstänker att barnet har fått komplikationer som halsböld, reumatisk feber eller andra följdbesvär kontaktas vårdcentral eller sjukhus.