Höstblåsor (Enterovirus, Hand-, fot- och munsjuka )

 

Höstblåsor orsakas av ett virus som heter coxsackievirus. Du blir smittad när du kommer i kontakt med andra som bär smittan. Viruset sprids via näsa, svalg och blåsor. Smitta kan också föras vidare via avföring. Har du en gång blivit smittad är du som regel immun, motståndskraftig, mot viruset. Det är därför som sjukdomen främst förekommer hos barn.

Kärt barn har många namn, höstblåsor kallas även höstsjuka eller enterovirus. Ibland kallas den också hand-, fot- och munsjuka vilket kan göra att den helt felaktigt blandas ihop med mul- och klövsjuka. Höstblåsor har inget med denna sjukdom att göra.

Symtom

Blåsor bildas i mun och svalg och ibland runt munnen. Blåsorna kan också finnas på händer, fötter och på skinkorna. Sjukdomen kan ge lite feber.

Förebyggande

Det kan vara svårt att undvika höstblåsor eftersom det är en mycket smittsam infektion. Att tvätta händer ofta och undvika kontakt med sjuka kan hjälpa, men ofta har den som blir sjuk redan hunnit smitta andra innan sjukdomen bryter ut.

Egenvård

Infektionen går över av sig själv och det krävs ingen behandling. Mår barnet bra i övrigt kan det gå på förskola/skola medan det har blåsor. Om barnet är påverkat och inte kan leka eller följa undervisningen är det bättre att det stannar hemma.

Blåsorna i munnen svider och kan göra ont. Det kan därför vara svårt för barn att äta. Prova mat som är lättare att få i sig som soppa, filmjölk, kräm eller glass. Små barn kan behöva matas med sked. Är man frisk i övrigt gör det inget om man äter lite mindre under några dagar. Det viktigaste är att få i sig vätska.

Ibland kan det göra så ont att det är svårt att äta och sova. Då kan det vara bra med smärtstillande och febernedsättande medicin mot febern.

Fråga om råd

Om du är osäker på hur du ska göra eller har frågor om höstblåsor kan du dygnet runt fråga en sjuksköterska via internet och få ett personligt svar inom två timmar genom att logga in på Mina vårdkontakter.

Du kan även dygnet runt prata med en sjuksköterska och få råd, ring Vårdguiden på telefon 08-320 100. De som svarar kan även tala om vem som är din husläkare.

För råd på arabiska ring 08-528 528 38.

För råd på bosniska, kroatiska eller serbiska ring 08-528 528 96.

Sök vård

Har du eller dina barn de symtom som beskrivs ovan behöver du inte söka vård. Infektionen läker ut av sig själv och man brukar bli frisk efter ungefär en vecka.

Känner du dig dålig och har mycket svårt att äta eller dricka kan du kontakta din vårdcentral.

Om symtomen är allvarligare ska du söka vård akut. Det gäller till exempel vid

• Snabbt stigande feber
• Andningssvårigheter
• Svår huvudvärk, feber och stelhet i nacken
• Kraftiga magsmärtor med feber

Adress och telefonnummer till en vårdmottagning hittar du genom att klicka på mottagningen under Sök vård uppe till höger. Du kan även kontakta vissa mottagningar och beställa en tid via internet. Klicka på Mina vårdkontakter till höger.

Behandling

En infektion som beror på virus kan vanligtvis inte behandlas med läkemedel, den läker ut av sig själv. Däremot kan symtomen lindras.

 

Kikhosta / Vad händer i kroppen?

(Det kan vara bra att ha en hink vid sängen, eftersom barnet kan få hostattacker på natten och det kan komma mycket slem eller kräkningar.)

Inte särskilt vanlig i Sverige

Kikhosta är en av våra så kallade barnsjukdomar, men den kan också drabba vuxna. Sjukdomen orsakas av en speciell kikhostebakterie, Bordetella pertussis, som sätter sig i luftvägarna och orsakar en besvärlig och långdragen hosta. Sjukdomen går över av sig själv, även om det ofta kan ta tid att bli helt frisk. Det är inte ovanligt att sjukdomen håller på ända upp till åtta veckor.

Efter flera års uppehåll på grund av biverkningar och dålig effekt av det vaccin som användes tidigare, började barn i Sverige vaccineras igen 1996. Sedan dess har sjukdomen minskat kraftigt bland de som vaccinerats. I övriga världen är det en vanlig sjukdom.

Mycket smittsam

Kikhosta smittar lätt och sprids genom de mikroskopiskt små droppar som kommer ut när den som är sjuk hostar eller nyser. Smittan sprids i luften och det kan därför räcka med att sitta nära en sjuk person som hostar för att bli smittad. Man kan också bli smittad om man tar på ytor där droppar med smitta fallit och sedan gnuggar sig i ögonen eller i näsan. Från det man har blivit smittad tar det vanligen mellan en till två veckor innan sjukdomen bryter ut. Smittsamheten är störst i början och minskar sedan långsamt i takt med att sjukdomen avtar. Det tar ungefär sex veckor innan man är helt smittfri.

Allvarlig för små barn

För barn under ett år kan kikhostan vara allvarlig. För spädbarn som blir sjuka kan det vara direkt livshotande. Hos dem kan hostattackerna leda till andningsuppehåll och syrebrist och de kan bli medvetslösa. Spädbarn och barn med kroniska sjukdomar behöver övervakning om de får kikhosta. Därför läggs de ofta in på sjukhus om de blir sjuka.

Vaccination förebygger

I Sverige infördes vaccinationer mot kikhosta på 1950-talet, det ingick som en del av det så kallade trippelvaccinet i det allmänna vaccinationsprogrammet. Anledningen var att sjukdomen kan vara allvarlig för små barn. Men eftersom vaccinet hade mycket biverkningar och förekomsten av kikhosta minskade togs kikhostvaccinet bort 1978. Under 1980- och 1990-talet fick allt fler barn kikhosta. Därför återinfördes vaccination mot kikhosta 1996 när en ny typ av vaccin godkändes. Dagens vaccin ger bättre skydd och mindre biverkningar.

I dag erbjuds alla föräldrar vaccin till sina barn. Vaccinationerna sker vid fyra tillfällen, den första vid tre månaders ålder och den fjärde när barnet går i årskurs fyra i grundskolan. Barn födda 2002 och senare får den fjärde vaccinationen när de är fem-sex år och en ytterligare vaccination erbjuds i årskurs 8-9. Läs mer i 1177.se om vaccinationer. Länk finns i kapitlet fördjupning och länkar.

Vilka smittas?

De som är mest mottagliga för att smittas av kikhosta är barn under sex månader som ännu inte fått ett bra skydd av kikhostevaccinet. En annan grupp som insjuknar är skolbarn trots att de är vaccinerade mot kikhosta. Även om man har haft kikhosta kan man vara mottaglig för smittan och kan få sjukdomen igen senare i livet.

Kvinnor som får kikhosta när de är gravida kan smitta sitt barn. Eftersom inga vaccinationer gavs mellan 1978 och 1992, bör man undvika kikhostesmitta om man är gravid och född under den perioden. Under första delen av graviditeten behandlas man inte med antibiotika eftersom det kan skada fostret. Om man får kikhosta sent i graviditeten finns risk att barnet smittas när det föds. Då tar en läkare ställning till om mamman och övriga familjemedlemmar bör behandlas med antibiotika före förlossningen. På detta vis kan man undvika att det nyfödda barnet smittas.

Kikhosta trots vaccination och tidigare sjukdom

Tyvärr ger inte vaccinationen ett fullgott skydd och man kan få kikhosta trots att man är vaccinerad. Det är inte särskilt vanligt, men det förekommer. Då får man ofta lindrigare symtom och det kan vara svårt att skilja kikhostan från vanlig långvarig hosta. Man smittar dessvärre lika mycket ändå. Inte heller skyddet man får efter att ha haft kikhosta är fullständigt, eftersom det avtar med tiden. Till slut, oftast när man är äldre, kan man få sjukdomen igen, men det är ovanligt.

Läkare anmäler sjukdomen till myndigheterna

Kikhosta är en anmälningspliktig sjukdom. Det betyder att den läkare som ställer diagnosen måste anmäla alla fall av kikhosta till smittskyddsläkaren i länet och till Smittskyddsinstitutet. Detta görs för att myndigheterna ska kunna sätta in åtgärder om antalet personer som får en viss sjukdom ökar.

När det gäller kikhosta upptäcktes det för ett par år sedan att antalet smittade med sjukdomen började öka igen. Det ledde till att vaccinationsprogrammet utökades och alla barn i årskurs fyra erbjuds därför sedan hösten 2005 en påfyllnadsdos av vaccin mot kikhosta.

Kikhosta / Symtom och diagnos

Liknar först en förkylning

Symtomen på kikhosta är desamma hos vuxna och äldre barn. Sjukdomen börjar som en vanlig förkylning med hosta. Det är inte ovanligt att barnet ibland också har lite feber. Efter ett par veckor börjar barnet hosta mer och mer. Hostan som har ett segt slem kommer i attacker och barnet hostar tills det kiknar. Ibland kan barnet få svårt att andas och bli blått i ansiktet. För äldre barn är det här jobbigt, men inte farligt. Ofta avslutas hostattackerna med att barnet kräks upp slem.

Ibland kan hostattacker göra att barnet får kraftigt röda ögon. Det är inte farligt och det går över av sig själv efter fem-sex dagar.

De intensiva hostattackerna som brukar pågå under ett par veckor kan vara mycket ansträngande för både barn och föräldrar. Hostan blir ofta värre på nätterna när barnet ligger ner. Hostattackerna börjar långsamt avta efter några veckor, och efter cirka sex till åtta veckor har sjukdomen upphört. Men hostan kan ändå finnas kvar under lång tid, ibland i flera månader efter att sjukdomen har gått över.

Allvarlig hosta för små barn

Om spädbarn eller barn under ett år får kikhosta kan det bli mycket allvarligt. De kraftiga hostattackerna kan leda till syrebrist och barnen kan bli medvetslösa. Spädbarn och barn med kroniska sjukdomar brukar därför läggas in på sjukhus om de får kikhosta. Där kan de få vård och övervakning.

En läkare undersöker barnet

Det är vanligen lätt att ställa diagnosen kikhosta. Föräldrarna eller personalen på vårdcentralen känner ofta till om det finns kikhosta i barnets omgivning. Barnet brukar ha typiska symtom och en mycket speciell hosta. För att utesluta andra orsaker till hostan lyssnar läkaren på barnets lungor och undersöker svalget. Läkaren kan också ta ett prov i barnets näsa för att kontrollera om det är kikhosta. Svaret kommer dagen efter provtagning eller inom tio dagar beroende på vilken metod som används. De här proven är inte helt säkra utan kan visa falskt resultat.

Kan leda till andra sjukdomar

Efter en kikhosta kan barnet drabbas av lunginflammation eller öroninflammation. Detta kan visa sig genom att symtomen förändras och att barnet får feber eller annan sjukdomskänsla till exempel blir trött, hängig, gnällig, har ont någonstans eller får minskad matlust. Då bör man kontakta vårdcentralen igen. Följdsjukdomarna behandlas ofta med antibiotika.

 Kikhosta / Vård och behandling

När ska man söka vård?

Om man kan misstänka kikhosta, om det till exempel finns i omgivningen eller om barnet har symtom som påminner om kikhosta, eller om barnet har en långvarig hosta som inte går över, kan det vara bra att rådgöra med vårdcentralen.

Om barnet är under sex månader och har utsatts för kikhostesmitta bör man kontakta läkare direkt.

Om ett barn mellan ett halvt och ett års ålder utsatts för kikhostesmitta bör man också kontakta vården direkt. Dessa barn kan få antibiotika redan när första tecknen på kikhosta börjar, ofta vanliga förkylningssymtom.

Eftersom kikhosta är en sjukdom där läkaren har anmälningsplikt, bör man alltid kontakta vårdcentralen om man misstänker sjukdomen.

Olika former av behandling

Det finns ingen medicin som botar kikhosta. Däremot kan symtomen lindras om barnet får antibiotika i ett mycket tidigt skede av sjukdomen. Barn under ett år, barn med kroniska sjukdomar eller personer som kan riskera att smitta mycket små barn brukar behandlas. Spädbarn och barn med kroniska sjukdomar som fått kikhosta behöver dessutom ofta läggas in på sjukhus.

• Barn under sex månader som utsatts för kikhostesmitta behandlas med antibiotika, erytromycin, i förebyggande syfte redan innan barnet har fått symtom. Om de får antibiotika under inkubationstiden, det vill säga den tid det tar från det att man smittats till dess att sjukdomen visar sig, så kan det förhindra att sjukdomen bryter ut eller ge lindrigare symtom.
  
   
• Barn mellan sex och tolv månader som utsatts för kikhosta behandlas med antibiotika först när de fått de första symtomen, för att sjukdomen ska bli lindrigare. Om behandlingen dröjer mer än en vecka efter sjukdomens utbrott, har den ingen effekt.
  
   
• Äldre barn och vuxna med kikhosta som inte kan undvika att träffa spädbarn brukar behandlas med antibiotika för att bli smittfria och inte överföra sjukdomen till det lilla barnet. Efter två dagars behandling blir man smittfri.
  
   
• Barn som är äldre än ett år brukar inte behandlas, men sjukdomen kan vara mycket ansträngande både för barn och föräldrar. De många och intensiva hostattackerna och den långa sjukdomstiden tar på krafterna.

Vad kan man göra själv?

Man kan pröva att låta barnet sova med huvudet lite högre än vanligt, till exempel genom att lägga några extra kuddar under madrassen vid sängens huvudända. Dryck kan göra att slemmet blir lättare att hosta upp, därför är det bra att se till att barnet dricker lite extra. Om barnet orkar kan det vara ute. En del barn mår bättre om det är svalt i sovrummet. Ofta kan barnet få flera hostattacker varje natt, och det kan komma mycket slem och ibland kräkningar. Då kan det vara bra att ha en hink vid sängen. Det är vanligt att barn tappar aptiten när de har kikhosta. Då kan man behöva tumma lite på reglerna och erbjuda mat som barnen själva väljer eller längtar efter att äta.

Hemma från förskola och skola
De flesta barn behöver vara hemma från förskola eller skola under den mest intensiva sjukdomsperioden. Barn med kikningar kan återgå till verksamhet när barnet orkar och är feberfritt. Smittspridning har redan skett innan symtomen uppträder och ur denna synpunkt hjälper det inte att vara hemma.

Man ska berätta för förskolan att barnet har kikhosta eftersom det kan vara allvarligt för spädbarn. Om spädbarn finns i verksamheten bör barnet med kikhosta ha behandlats med antibiotika i minst två dagar innan de går till förskolan igen.

Kikhosta om man är gravid

Symtomen på kikhosta är desamma för en gravid kvinna som för andra, och det är förstås en jobbig kombination. Under första delen av graviditeten behandlas man inte med antibiotika eftersom det kan skada fostret. Om man får kikhosta sent i graviditeten finns risk att barnet smittas när det föds. Då tar en läkare ställning till om mamman och övriga familjemedlemmar bör behandlas med antibiotika före förlossningen. På detta vis kan man undvika att det nyfödda barnet smittas.