När
små
barn
skriker
/
Barn
äldre
än 6
månader
Barnet
utvecklar
hela
tiden
sin
förmåga
att
göra
sig
förstådd
på
olika
sätt.
Samtidigt
lär
man
känna
sitt
barn
allt
bättre
och
blir
säkrare
på
att
förstå
vad
barnet
menar
när
det
skriker.
Barnet
får
mer
och
mer
egen
vilja
och
visar
uttrycksfullt
såväl
glada
och
nöjda
känslor
som
missnöje.
Det
är
bra
och
nödvändigt
för
barnet
att
kunna
uttrycka
sin
egen
vilja
och
det
är
också
nödvändigt
att
man
som
förälder
hjälper
barnet
att
lära
sig
vad
man
får
och
inte
får
göra.
Att
vägleda
sitt
barn,
visa
vad
som
är
farligt
och
ofarligt,
rätt
och
fel,
tillåtet
och
otillåtet
är
något
som
man
gör
under
hela
barnets
uppväxttid.
Som
vuxen
vet
man
vilka
normer
som
man
vill
att
barnet
ska
lära
sig
och
det
är
naturligt
att
förmedla
dem
till
sitt
barn.
Ett
exempel
på
vad
de
flesta
mammor
inte
accepterar
är
att
ett
litet
barn
biter
i
bröstet.
Ett
litet
barn
som
inte
kan
prata
kan
börja
skrika
och
sparka
i
ren
ilska
och
besvikelse
över
att
det
inte
får
göra
som
det
vill.
Det
är
barnets
enda
möjlighet
att
tala
om
sin
åsikt.
När
barnet
blir
äldre
kan
det
också
använda
talade
ord,
i
kombination
med
skrik
och
kroppsspråk.
Som
vuxen
hjälper
man
barnet
att
utveckla
förmågan
att
uttrycka
och
nyansera
sina
känslor
om
man
i
ord
tolkar
barnets
reaktioner,
till
exempel
genom
att
säga:
”nu
blev
du
visst
arg"
eller
”nu
blev
du
ledsen”.
Fastän
man
bekräftar
den
känsla
som
ligger
bakom
barnets
reaktioner
behöver
man
inte
alltid
gå
barnet
till
mötes.
Barn
behöver
ju
också
lära
sig
att
stå
ut
med
att
vara
ledsna
och
arga
ibland.
Det
är
väldigt
olika
hur
man
som
vuxen
ger
uttryck
för
sina
känslor
och
vilken
inställning
man
har
till
olika
former
av
känslouttryck.
Men
det
blir
lättare
att
ta
hand
om
ett
litet
barn
om
man
har
funderat
på
hur
man
själv
uttrycker
sina
känslor
och
hur
man
reagerar
på
andra
människors
sätt
att
visa
känslor.
När
ett
barn
skriker
kan
man
tolka
det
som
att
barnet
är
argt,
ledset,
missnöjt,
trotsigt,
elakt,
besviket
eller
har
ont
någonstans
i
kroppen.
Beroende
på
vad
man
tror
att
barnet
uttrycker
tar
man
hand
om
det
på
helt
olika
sätt.
För
att
lättare
kunna
tänka
igenom
hur
man
upplever
barnets
skrik,
kan
man
fundera
kring
några
konkreta
frågor:
- Är det svårt för mig att acceptera att barnet ger uttryck för sina känslor genom att skrika?
- Far barnet illa av att skrika?
- Får barnet skrika av ilska när det inte får göra som det vill?
- Hur bemöter jag barnet när han eller hon har slagit sig och skriker?
- Är det någon gång tillåtet att skrika eller försöker jag som förälder alltid att se till att barnet blir tyst så fort som möjligt?
- Känner jag mig som en dålig förälder när barnet skriker?
- Om jag inte vill låta barnet skrika ut sina känslor kan jag då låta barnet visa dem på något annat sätt?
- När barnet skriker tolkar jag det som att barnet är argt, ledset, missnöjt, trotsigt, elakt eller besviket.
Alla barn skriker. Det är svårast den första tiden, men ju mer man lär känna sitt barn desto lättare går det att trösta. Känner man sig uttröttad, ledsen eller otillräcklig kan BVC-personal stötta och ge råd. De kan också förmedla kontakt med till exempel barnpsykolog eller läkare.