När små barn skriker / Alla barn skriker

Början på ett viktigt samspel

Bland det första det nyfödda barnet gör är att skrika. Det är ett av barnets viktigaste sätt att kommunicera. När mamma eller pappa vill göra något åt barnets skrik börjar ett viktigt samspel som gör att barnet växer och utvecklas. När man tröstar och försöker förstå vad barnet menar lär man också känna sitt barn.

Genom att man svarar på skriket får barnet mat, omvårdnad, kroppskontakt och kärlek. Samtidigt hjälper man barnet att börja förstå och tolka världen runt omkring.

Många olika vägar att möta barnets skrik

Hur man bemöter barnets skrik beror på en mängd olika saker. Avgörande för vad man gör är barnets ålder, varför man tror att barnet skriker, hur mycket det skriker och hur man själv är som person. Man kan också reagera på olika sätt därför att man själv kan vara på bra eller dåligt humör, trött, ledsen eller stressad just när barnet skriker.

En del är lätta att trösta - andra svåra

Alla barn är unika och har redan från början olika personligheter. Deras sätt att mogna följer också olika mönster. Redan under de första levnadsdygnen finns det stora skillnader på hur ofta och hur länge barnen skriker och hur lätta de är att trösta. En del barn har lätt för att själva hitta en jämvikt och komma till ro och är därför ganska enkla att trösta och förstå. De kanske inte skriker så ofta. För andra barn är det svårare. De behöver mer hjälp från sina föräldrar. De skriker ofta, det kan vara svårt både att förstå vad barnet vill och att trösta barnet. Ofta är de också mer vakna och oregelbundna i sina vanor och har svårt att komma till ro.

När barnet skriker är det för att det vill säga något. Som vuxen vill man ta reda på och förstå vad barnet vill förmedla så att man kan svara. Lyckas man med det, är det lätt att känna sig nöjd med sig själv som förälder. Om man misslyckas kan man få för sig att man är en "dålig" förälder i stället för att se att barnet som man har fått tar längre tid att trösta.

Att barn skriker är helt normalt

Alla barn skriker och oftast är det helt normalt. Det är också normalt att man som förälder blir ledsen, orolig och tycker att det är väldigt arbetsamt. Det är svårast den första tiden, men ju mer man lär känna sitt barn desto lättare går det att trösta.

Om man tror att barnet är sjukt eller att det är något som är fel kan man alltid få hjälp med en bedömning genom att kontakta barnavårdscentralen, vårdcentralen eller en sjukvårdsrådgivning via telefon, om det finns en sådan där man bor.

Känner man sig uttröttad, ledsen eller otillräcklig är det en avlastning bara att få prata om det. BVC-personal kan stötta och ge råd. Om inte det räcker kan de förmedla kontakt med till exempel barnpsykolog eller läkare.

När små barn skriker / Nyfödda upp till sex månader

Barnet är hungrigt och vill ha närhet

När det nyfödda barnet skriker är det oftast för att det är hungrigt, vill suga eller vill ha närhet, sällskap och kroppskontakt. Många gånger är det just som om barnet vill säga: ”jag är hungrig och vill komma upp, jag längtar efter er”. Att känna kroppskontakt, att höra föräldrarnas röster och att ha ett nära samspel, har stor betydelse för att barnet ska känna sig i balans.

Barnet kanske behöver sova

När barnet har ätit, fått ny blöja och varit uppe en stund börjar det kanske smågnälla. Ofta betyder det att barnet börjar bli trött och behöver sova. Man försöker då få barnet att komma till ro i famnen eller lägger ner barnet i sängen och försöker lugna det där. Om barnet somnar nu har det på ett tydligt sätt kunnat visa vad det vill och det har också varit lätt att tillmötesgå barnets önskningar.

Om skriken fortsätter…

Det är inte alltid så lätt att förstå vad barnet menar och det är inte alltid lätt att få barnet lugnt. Barnet kan i stället för att somna börja gnälla och sen skrika allt mer ilsket. Om man tar upp barnet ur sängen kanske det lugnar sig en stund i famnen och till och med somnar. Om man nu försöker lägga ner det sovande barnet börjar barnet omedelbart skrika och man tar upp det igen. När det här har upprepats några gånger vill man ha en förklaring till varför barnet inte somnar och varför det skriker.

Man får pröva sig fram

Att pröva sig fram för att lära sig tyda barnets signaler innebär att man ibland gör rätt och ibland gör fel. Men långsamt kommer det att gå bättre och bättre att förstå vad barnet menar och man kommer att få allt lättare att hjälpa barnet att bli lugnt.

Det kan finnas många olika orsaker till att barnet bara fortsätter att skrika, till exempel:

• Barnet har en vanlig skrikperiod. Ofta kan nyfödda barn en viss tid på dygnet vara mer svårtröstande än annars. Om barnet har en återkommande period på några timmar varje dygn när det är skrikigare än vanligt infaller den oftast på kvällarna. Barnet har svårt att komma till ro och har svårt att somna, vill gärna ammas hela tiden, men kanske inte är helt nöjd ens vid bröstet.
  
  Om barnet har en återkommande skrikperiod är det viktigt att försöka hitta ett bra sätt att hantera situationen så att man står ut. Det blir lättare om man ställer in sig på att det kommer att fortsätta en tid och ordnar tillvaron efter det. Har man möjlighet att vara flera som delar på ansvaret för att trösta barnet upplever man det inte lika krävande som om man måste göra det ensam.
  
  En orsak till återkommande skrikperioder kan vara att barnet är överstimulerat. En del barn är känsliga för alltför många intryck och har stort behov av lugn och ro.
  
   
• För många sätt att trösta kan hindra barnet att få ro. Om man är osäker på varför barnet skriker är det vanligt att man snabbt ändrar tröstmetod när barnet inte slutar skrika med en gång. Man kanske prövar att lägga ner barnet i sängen, men tar snabbt upp det igen och försöker amma. Om barnet fortfarande är missnöjt försöker man roa det med lek. Hjälper inte det prövar man kanske med att byta blöja. När barnet fortsätter att vara ledset provar man att massera magen. Sedan börjar man om med att lägga barnet i sängen efter att det har fått lite mer mat. Det här kan leda till att barnet inte hinner komma till ro och inte heller hinner känna efter vad det egentligen vill. Barnet behöver lite tid för att hinna reagera på det man gör för att trösta.
  
   
• Barnet kan vara övertrött. Barnet kan vara så trött och samtidigt så uppe i varv att det har väldigt svårt att koppla av, bli lugnt och komma till ro. Man kan dämpa ljus och ljud så att barnet får så lite intryck som möjligt. Man kan försöka lugna barnet genom att sjunga eller prata med lugn röst. Om man vet att barnet är trött men det ändå inte somnar kan man ha haft lite för bråttom. Det kan behövas långa stunder ibland. Att ta upp barnet ur sängen kan göra att barnet i stället piggnar till en kort stund för att sen återigen börja gnälla och inte veta vad det vill.
  
   
• Barnet är egentligen piggt. Barnet kanske är piggt och utsövt men man själv är trött och vill att barnet ska sova. Om man försöker få det pigga barnet att somna kommer det att protestera. Det kan vara bättre att låta barnet vara uppe en stund till eller långsamt försöka ändra barnets sovvanor så att de bättre passar den övriga familjens rytm.
  
   
• Barnet kan ha ont i magen, kolik. När ett spädbarn lider av kolik kan det visa sig genom att barnet till exempel drar upp knäna mot magen eller tvärtom, spänner benen och sträcker dem rakt ut. Dessutom skriker barnet högljutt, ibland flera timmar i sträck. Man kan ibland höra hur det bullrar och rör sig i magen. Det är vanligt att barnet vill äta ofta. Smärtorna kommer oftast i intervaller med tydligt dygnsmönster, vanligen på eftermiddagen och på kvällen. Om man tror att barnet har kolik kan man rådgöra med barnavårdscentralen.