När
små barn
skriker
/
Alla
barn
skriker
Bland
det
första
det
nyfödda
barnet
gör är
att
skrika.
Det är
ett av
barnets
viktigaste
sätt att
kommunicera.
När
mamma
eller
pappa
vill
göra
något åt
barnets
skrik
börjar
ett
viktigt
samspel
som gör
att
barnet
växer
och
utvecklas.
När man
tröstar
och
försöker
förstå
vad
barnet
menar
lär man
också
känna
sitt
barn.
Genom
att man
svarar
på
skriket
får
barnet
mat,
omvårdnad,
kroppskontakt
och
kärlek.
Samtidigt
hjälper
man
barnet
att
börja
förstå
och
tolka
världen
runt
omkring.
Hur
man
bemöter
barnets
skrik
beror på
en mängd
olika
saker.
Avgörande
för vad
man gör
är
barnets
ålder,
varför
man tror
att
barnet
skriker,
hur
mycket
det
skriker
och hur
man
själv är
som
person.
Man kan
också
reagera
på olika
sätt
därför
att man
själv
kan vara
på bra
eller
dåligt
humör,
trött,
ledsen
eller
stressad
just när
barnet
skriker.
Alla
barn är
unika
och har
redan
från
början
olika
personligheter.
Deras
sätt att
mogna
följer
också
olika
mönster.
Redan
under de
första
levnadsdygnen
finns
det
stora
skillnader
på hur
ofta och
hur
länge
barnen
skriker
och hur
lätta de
är att
trösta.
En del
barn har
lätt för
att
själva
hitta en
jämvikt
och
komma
till ro
och är
därför
ganska
enkla
att
trösta
och
förstå.
De
kanske
inte
skriker
så ofta.
För
andra
barn är
det
svårare.
De
behöver
mer
hjälp
från
sina
föräldrar.
De
skriker
ofta,
det kan
vara
svårt
både att
förstå
vad
barnet
vill och
att
trösta
barnet.
Ofta är
de också
mer
vakna
och
oregelbundna
i sina
vanor
och har
svårt
att
komma
till ro.
När
barnet
skriker
är det
för att
det vill
säga
något.
Som
vuxen
vill man
ta reda
på och
förstå
vad
barnet
vill
förmedla
så att
man kan
svara.
Lyckas
man med
det, är
det lätt
att
känna
sig nöjd
med sig
själv
som
förälder.
Om man
misslyckas
kan man
få för
sig att
man är
en "dålig"
förälder
i
stället
för att
se att
barnet
som man
har fått
tar
längre
tid att
trösta.
Alla
barn
skriker
och
oftast
är det
helt
normalt.
Det är
också
normalt
att man
som
förälder
blir
ledsen,
orolig
och
tycker
att det
är
väldigt
arbetsamt.
Det är
svårast
den
första
tiden,
men ju
mer man
lär
känna
sitt
barn
desto
lättare
går det
att
trösta.
Om man
tror att
barnet
är sjukt
eller
att det
är något
som är
fel kan
man
alltid
få hjälp
med en
bedömning
genom
att
kontakta
barnavårdscentralen,
vårdcentralen
eller en
sjukvårdsrådgivning
via
telefon,
om det
finns en
sådan
där man
bor.
Känner
man sig
uttröttad,
ledsen
eller
otillräcklig
är det
en
avlastning
bara att
få prata
om det.
BVC-personal
kan
stötta
och ge
råd. Om
inte det
räcker
kan de
förmedla
kontakt
med till
exempel
barnpsykolog
eller
läkare.
När små
barn
skriker
/
Nyfödda
upp till
sex
månader
När
det
nyfödda
barnet
skriker
är det
oftast
för att
det är
hungrigt,
vill
suga
eller
vill ha
närhet,
sällskap
och
kroppskontakt.
Många
gånger
är det
just som
om
barnet
vill
säga:
”jag är
hungrig
och vill
komma
upp, jag
längtar
efter er”.
Att
känna
kroppskontakt,
att höra
föräldrarnas
röster
och att
ha ett
nära
samspel,
har stor
betydelse
för att
barnet
ska
känna
sig i
balans.
När
barnet
har ätit,
fått ny
blöja
och
varit
uppe en
stund
börjar
det
kanske
smågnälla.
Ofta
betyder
det att
barnet
börjar
bli
trött
och
behöver
sova.
Man
försöker
då få
barnet
att
komma
till ro
i famnen
eller
lägger
ner
barnet i
sängen
och
försöker
lugna
det där.
Om
barnet
somnar
nu har
det på
ett
tydligt
sätt
kunnat
visa vad
det vill
och det
har
också
varit
lätt att
tillmötesgå
barnets
önskningar.
Det
är inte
alltid
så lätt
att
förstå
vad
barnet
menar
och det
är inte
alltid
lätt att
få
barnet
lugnt.
Barnet
kan i
stället
för att
somna
börja
gnälla
och sen
skrika
allt mer
ilsket.
Om man
tar upp
barnet
ur
sängen
kanske
det
lugnar
sig en
stund i
famnen
och till
och med
somnar.
Om man
nu
försöker
lägga
ner det
sovande
barnet
börjar
barnet
omedelbart
skrika
och man
tar upp
det igen.
När det
här har
upprepats
några
gånger
vill man
ha en
förklaring
till
varför
barnet
inte
somnar
och
varför
det
skriker.
Att
pröva
sig fram
för att
lära sig
tyda
barnets
signaler
innebär
att man
ibland
gör rätt
och
ibland
gör fel.
Men
långsamt
kommer
det att
gå
bättre
och
bättre
att
förstå
vad
barnet
menar
och man
kommer
att få
allt
lättare
att
hjälpa
barnet
att bli
lugnt.
Det kan
finnas
många
olika
orsaker
till att
barnet
bara
fortsätter
att
skrika,
till
exempel:
-
Barnet
har
en
vanlig
skrikperiod.
Ofta
kan
nyfödda
barn
en
viss
tid
på
dygnet
vara
mer
svårtröstande
än
annars.
Om
barnet
har
en
återkommande
period
på
några
timmar
varje
dygn
när
det
är
skrikigare
än
vanligt
infaller
den
oftast
på
kvällarna.
Barnet
har
svårt
att
komma
till
ro
och
har
svårt
att
somna,
vill
gärna
ammas
hela
tiden,
men
kanske
inte
är
helt
nöjd
ens
vid
bröstet.
Om
barnet
har
en
återkommande
skrikperiod
är
det
viktigt
att
försöka
hitta
ett
bra
sätt
att
hantera
situationen
så
att
man
står
ut.
Det
blir
lättare
om
man
ställer
in
sig
på
att
det
kommer
att
fortsätta
en
tid
och
ordnar
tillvaron
efter
det.
Har
man
möjlighet
att
vara
flera
som
delar
på
ansvaret
för
att
trösta
barnet
upplever
man
det
inte
lika
krävande
som
om
man
måste
göra
det
ensam.
En
orsak
till
återkommande
skrikperioder
kan
vara
att
barnet
är
överstimulerat.
En
del
barn
är
känsliga
för
alltför
många
intryck
och
har
stort
behov
av
lugn
och
ro.
-
För
många
sätt
att
trösta
kan
hindra
barnet
att
få
ro.
Om
man
är
osäker
på
varför
barnet
skriker
är
det
vanligt
att
man
snabbt
ändrar
tröstmetod
när
barnet
inte
slutar
skrika
med
en
gång.
Man
kanske
prövar
att
lägga
ner
barnet
i
sängen,
men
tar
snabbt
upp
det
igen
och
försöker
amma.
Om
barnet
fortfarande
är
missnöjt
försöker
man
roa
det
med
lek.
Hjälper
inte
det
prövar
man
kanske
med
att
byta
blöja.
När
barnet
fortsätter
att
vara
ledset
provar
man
att
massera
magen.
Sedan
börjar
man
om
med
att
lägga
barnet
i
sängen
efter
att
det
har
fått
lite
mer
mat.
Det
här
kan
leda
till
att
barnet
inte
hinner
komma
till
ro
och
inte
heller
hinner
känna
efter
vad
det
egentligen
vill.
Barnet
behöver
lite
tid
för
att
hinna
reagera
på
det
man
gör
för
att
trösta.
-
Barnet
kan
vara
övertrött.
Barnet
kan
vara
så
trött
och
samtidigt
så
uppe
i
varv
att
det
har
väldigt
svårt
att
koppla
av,
bli
lugnt
och
komma
till
ro.
Man
kan
dämpa
ljus
och
ljud
så
att
barnet
får
så
lite
intryck
som
möjligt.
Man
kan
försöka
lugna
barnet
genom
att
sjunga
eller
prata
med
lugn
röst.
Om
man
vet
att
barnet
är
trött
men
det
ändå
inte
somnar
kan
man
ha
haft
lite
för
bråttom.
Det
kan
behövas
långa
stunder
ibland.
Att
ta
upp
barnet
ur
sängen
kan
göra
att
barnet
i
stället
piggnar
till
en
kort
stund
för
att
sen
återigen
börja
gnälla
och
inte
veta
vad
det
vill.
-
Barnet
är
egentligen
piggt.
Barnet
kanske
är
piggt
och
utsövt
men
man
själv
är
trött
och
vill
att
barnet
ska
sova.
Om
man
försöker
få
det
pigga
barnet
att
somna
kommer
det
att
protestera.
Det
kan
vara
bättre
att
låta
barnet
vara
uppe
en
stund
till
eller
långsamt
försöka
ändra
barnets
sovvanor
så
att
de
bättre
passar
den
övriga
familjens
rytm.
-
Barnet
kan
ha
ont
i
magen,
kolik.
När
ett
spädbarn
lider
av
kolik
kan
det
visa
sig
genom
att
barnet
till
exempel
drar
upp
knäna
mot
magen
eller
tvärtom,
spänner
benen
och
sträcker
dem
rakt
ut.
Dessutom
skriker
barnet
högljutt,
ibland
flera
timmar
i
sträck.
Man
kan
ibland
höra
hur
det
bullrar
och
rör
sig
i
magen.
Det
är
vanligt
att
barnet
vill
äta
ofta.
Smärtorna
kommer
oftast
i
intervaller
med
tydligt
dygnsmönster,
vanligen
på
eftermiddagen
och
på
kvällen.
Om
man
tror
att
barnet
har
kolik
kan
man
rådgöra
med
barnavårdscentralen.